1. Välj en så skyddad plats som möjligt, buskage är bra om det finns sådana. Helst inte fågelbord långt ute på en öppen plats. Sparvhök tycker också om mesar, det vet mesarna och undviker alltför utsatta platser.
2. Se till att fåglarna har fri sikt också neråt - lösa katter finns det och de kan lurpassa. De älskar också små fåglar.
3. Ju mer varierad kost du erbjuder desto fler fågelarter kommer att besöka ditt fågelbord. Basen är solrosfrö, hampfrö och jordnötter i nät, fet mat ger mer energi än stärkelserik mat, det brukar uppskattas. Gärna äpplen, fråga i din butik, många äpplen kasseras (koltrastar), havre (gulsparv, gråsparv), talgbollar eller späck från charken (hackspett). Var inte rädd för att testa nya varianter.
4. Starta fågelmatningen tidigt, annars kan de små fåglarna välja att slå sig ner på andra matplatser. Försök fylla på regelbundet så att det finns mat hela tiden, men det är ingen katastrof om det skulle bli tillfälligt tomt. Det är lugnt, mesar kan leta mat själva. Du riskerar dock att de helt överger din matning om du visar dig opålitlig.
5. Kråkor, kajor och skator tycker också om fågelmat men gillar inte att gunga. Häng talgbollar ute på en lina/ståltråd, det hindrar inte helt men försvårar. Vill man helt hindra dessa kloka fåglar och ekorrar från att plundra fågelbordet bygger man en bur med maskor som bara småfåglar kan ta sig igenom.
Talgoxe heter på norska köttmeis, det har sina goda skäl. Talgbollarna tenderar dock nu ibland att vara av usel kvalitet med minimalt med talg, fåglarna märker det och kan då helt nobba dem.
Nötväckan samlar solrosfrö för kommande svältperioder och kan tömma fågelbord på kort tid. Gör man ett hemmagjort genomskinligt fågelbord av en pet-flaska som här kan det ta lite tid innan den inser var den ska hämta maten.
På vintern behöver man inte konkurrera särskilt om det finns rikligt med mat, vilket det ofta finns på fågelborden. Här synd två blåmesar, möjligen hanar båda två (ganska brett mörkt halsband) i broderlig sämja.
Också entitan är en samlare vilket är logiskt eftersom den i likhet med nötväckan stannar i reviret året om. Det betyder också att det sällan finns mer än några få entitor vid ett fågelbord.
Domherrarna är populära vinterfåglar, ofta är de nere på marken och förser sig av det som de andra fåglarna spiller ut. Hannen är en av de ganska få röda fåglarna i vår natur.
En annan av de röda fåglarna även om den bleknar på vintern. Rödhaken har alltmer börja stanna kvar hos oss, och besöker gärna fågelbord men man ser sällan mer än en, reviret måste ju bevakas. Att se dem på talgbollar är en överraskande syn.
